Det finns dagar då jag är övertygad om att en vanlig arbetsplats egentligen är en teaterföreställning.
Vi har huvudrollsinnehavaren som älskar att höra sin egen röst.
Birollsinnehavaren som alltid nickar instämmande, oavsett vad som sägs.
Den mystiska karaktären längst bak i rummet som knappt yttrar ett ord, men plötsligt levererar dagens klokaste kommentar.
Och så har vi förstås regissören.
Chefen.
Som försöker få hela ensemblen att följa samma manus, trots att hälften improviserar och resten inte verkar ha läst det.
Det är nästan så att man väntar på applåder efter måndagsmötet.
Alla vill inte stå i rampljuset
Det fina med teater är att en föreställning aldrig blir bättre än samarbetet mellan människorna som skapar den.
Visst behövs skådespelarna på scenen.
Men utan ljus, ljud, scenografi och alla som arbetar bakom kulisserna skulle upplevelsen snabbt bli något helt annat.
Precis så fungerar en arbetsplats.
Vissa människor trivs med att ta plats och driva diskussioner framåt. Andra är bättre på att lyssna, analysera och se detaljer som resten missar.
Problemet uppstår när vi börjar tro att den som pratar mest också bidrar mest.
Jag har suttit på tillräckligt många möten för att veta att det inte alltid stämmer.
Ibland kommer den bästa idén från personen som varit tyst i fyrtio minuter.
Om någon bara ger henne chansen att prata.
När det är dags att byta scen
En arbetsgrupp kan lätt fastna i invanda roller.
Samma personer håller i mötena. Samma frågor diskuteras. Och samma gamla problem dyker upp med en regelbundenhet som nästan är imponerande.
Då kan ett miljöombyte göra gott.
Att planera en konferens i Örebro kan exempelvis vara ett sätt att samla arbetsgruppen utanför den vanliga arbetsplatsen och ge utrymme åt samtal som annars lätt försvinner mellan telefonsamtal, mejl och vardagliga avbrott.
Men det räcker förstås inte att samla alla i ett fint rum och hoppas på magi.
Det behövs ett syfte.
Vad vill vi förändra? Vad fungerar redan bra? Och vilka frågor har vi undvikit att prata om?
En konferens blir som mest värdefull när deltagarna får möjlighet att bidra på riktigt, inte bara lyssna på presentationer.
Konsten att improvisera tillsammans
Inom teatern är improvisation en fantastisk övning i att lyssna.
Det handlar inte bara om att hitta på roliga repliker.
Man behöver uppmärksamma vad andra säger, bygga vidare på deras idéer och våga släppa sin egen plan när något bättre dyker upp.
Tänk om vi kunde bli lite bättre på det i arbetslivet också.
I stället för att omedelbart förklara varför en kollegas förslag inte fungerar skulle vi kunna börja med att undersöka vad som faktiskt är möjligt.
Det betyder inte att alla idéer är bra.
Men det betyder att fler idéer får en ärlig chans.
Och ibland kan en till synes tokig tanke vara början på något riktigt klokt.
Ingen vill spela samma föreställning för evigt
Det finns ytterligare en sak som teatern kan lära oss.
En ensemble behöver utvecklas.
Skådespelare provar nya roller, utmanar sig själva och lär sig av varandra. Annars riskerar föreställningen att bli en upprepning av det som redan gjorts.
Samma sak gäller arbetsgrupper.
Vi behöver ibland fundera över våra roller, våra arbetssätt och hur vi kan bli bättre tillsammans.
Kanske behöver någon få ta mer ansvar.
Kanske behöver någon annan lära sig att släppa fram sina kollegor.
Och kanske behöver chefen upptäcka att det faktiskt går alldeles utmärkt att låta någon annan ha huvudrollen ibland.
Jag säger inte att det är enkelt.
Men jag tror att det är nyttigt.
Applåderna tillhör hela ensemblen
När en riktigt bra teaterföreställning är slut ser publiken ofta skådespelarna buga på scenen.
Men bakom resultatet finns många fler människor än dem vi ser.
Det är värt att komma ihåg även på jobbet.
En framgångsrik arbetsgrupp består inte av människor som alltid tycker likadant eller aldrig gör misstag.
Den består av människor som vågar bidra med sina olika styrkor, lyssnar på varandra och arbetar mot något gemensamt.
Och när allt fungerar som det ska?
Då spelar det faktiskt mindre roll vem som fick flest repliker.
Det behövs ingen perfekt ensemble för att skapa något riktigt bra. Det räcker långt med människor som vågar lyssna, samarbeta och ibland låta någon annan stå i rampljuset.