Härlig rekvisita

För att inte tala om alla prylarna. Det finns oerhört många saker som både är verkliga och fejk som går att använda på scenen. All denna rekvisita samlas ofta i en garderob på teatern där man kan vandra in och förundras över alla saker – hur vackra de är, hur många de är.

Funderingar kan komma över en kring hur lång tid det egentligen tagit att samla ihop alla dessa saker. Det finns också ett visst mått av vemod i att de flesta av dessa kläder och saker blir liggandes på hyllor. De kanske användes i någon gammal skolpjäs för ett antal år sedan men sedan dess har de blivit liggandes. Bortglömda för att samla damm till tidernas ände, eller i alla fall tills någon får för sig att städa.

Därför har jag nu kommit på vad min favoritrekvisita är. Det är nämligen en modelljärnväg vi använde i en julpjäs som jag var med i som barn. Då spelade jag ett litet gossebarn vars enda uppgift var att öppna ett paket med en modelljärnväg i och sedan dra på ett brett leende och avfyra min enda replik:

“Tack snälla Tomten”!

Ah, ljuva teaterminnen. Det kan säkert vara detta rosiga barndomsminne som gör att jag hyser så varma känslor för modelljärnvägen.

Men det finns en annan anledning också. Jag har märkt att det inte är en typ av teaterrekvisita som blir liggandes på hyllan. Det är alltid någon som lånar med modelljärnvägen hem och faktiskt leker med den.

Det behöver inte vara ett barn, som jag i den där gamla pjäsen, utan det kan verkligen vara en hobby för vuxna också.

Och ja, jag själv har faktiskt köpt ett alldeles eget set och leker med det hemma själv. Det händer att ungarna tittar nyfiket och är med och leker ibland men detta modelljärnvägsset är först och främst pappas leksak.

Vad frugan tycker om det behöver jag kanske inte skriva ut, men ord som “barnsligt” och “väx upp” har yttrats.

Nåväl, alla kan inte vara nöjda med allt.

Publicerat den
Kategoriserat som Teater

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *